Här kommer ytterligare ett sent inlägg utan bilder. Det är kväll här i Bangkok. Åtta av våra reskamrater har åkt iväg till flygplatsen för en stund sedan och klockan fem i morgon bitti åker ytterligare sju. Halv åtta åker vi fyra som ska till Burma.
Idag var Carina och jag till en ormpark som Röda Korset driver, dels för att ta fram serum och dels för att undervisa människor om ormar och deras betydelse i naturen. Vi fick se hur de mjölkade fem ormar på gift. Det var väldigt fascinerande. De är så otroligt duktiga, de som jobbar där. I övrigt har vi promenerat runt i staden och sedan sett den mörkna från 64:de våningen i en av alla skyskrapor.
Texten här nedan skrev jag för några dagar sedan. Den handlar om vad vi gjorde årets första dagar.
VANG VIENG
Idag var Carina och jag till en ormpark som Röda Korset driver, dels för att ta fram serum och dels för att undervisa människor om ormar och deras betydelse i naturen. Vi fick se hur de mjölkade fem ormar på gift. Det var väldigt fascinerande. De är så otroligt duktiga, de som jobbar där. I övrigt har vi promenerat runt i staden och sedan sett den mörkna från 64:de våningen i en av alla skyskrapor.
Texten här nedan skrev jag för några dagar sedan. Den handlar om vad vi gjorde årets första dagar.
VANG VIENG
Vang Vieng är en liten stad som ligger bland bergen där Laos
är som vackrast. Branta klippor reser sig som pelare runt staden där den ligger
vid den lilla Nam Song-floden. Vang Vieng har utvecklats till ett utpräglat
backpacker-ställe och utbudet av aktiviteter är anpassat efter det. Det finns
inte så mycket annat att göra än att uppleva naturen på ett eller annat sätt.
Vissa av dem sätten är mer eller mindre naturliga, kan man väl säga. Bland de
mindre spektakulära är att åka gummiring nerför floden. Vi var ett gäng som
bestämde oss för att göra det. Jag tänkte att det skulle vara ett bra sätt att
se bergen resa sig från marken längs vattnet. Det var det också, även om det
var i längsta laget. Innan vi gjorde det besökte vi en grotta som vi gick några
hundra meter i. Det var en del stalaktiter och det är ju alltid kul att gå i en
grotta, men så särskilt märkvärdigt var det inte. Naturen var i alla fall
härlig och fin, vi fick en trevlig promenad över risfälten och sedan goda
grillspett vid vattnet, innan vi helt utan dödsförakt satte oss i ringarna och
sakta började driva tillbaka mot staden. Det var som sagt makalöst vackert att
ligga där i ringen och se bergen liksom flyta förbi.
När vi hade kommit tillbaka till hotellet duschade vi snabbt och gick sedan till en bar vid floden för att se solnedgången som förstås var vacker. (Vad annars??) Senare gick Niklas, Carina, Pär och jag för att äta på en restaurang som rekommenderades av Lonley Planet, men den hittade vi inte. Vi satte oss i stället på ”första bästa” och jag fick jättegoda vårrullar. Eftersom jag var lite kass i magen orkade jag dock inte äta mer än hälften, men Niklas åt resten och han sa att det var de godaste vårrullarna han ätit på hela resan - och det vill inte säga lite kan jag säga, för han har ätit många!
Dagen efter var det lördag och det var igår när jag skriver detta. Fast det känns som en evighet. Jag vet inte om det går att förstå om man inte varit med om det, men när man gör så många olika saker och har så många upplevelser på så kort tid som på en sådan här resa, är det som om tiden sväller. Det man gjorde igår kan kännas som en vecka sedan och det som hände för en vecka sedan kan kännas som ett tidigare liv.
I alla fall så åkte vi vidare från Viang Veng till Vientiane i går morse. Det har jag ju redan skrivit om i förra inlägget, så det ordar jag inte mer om nu. Inte mer än att på vägen stannade vi till i en by som ligger vid en väldigt fiskrik sjö, så där har byborna en speciell fiskmarknad som vi stannade vid en liten stund och tittade på. En sak som det fanns massor av var torkad småfisk. De var verkligen jättesmå, bara tre-fyra centimeter långa och låg i högar på flätade fat. Kan inte påstå att jag blev sugen.
Jo, jag skrev ju som sagt om Ventiane i förra inlägget. Idag på förmiddagen använde jag tiden till att komma i kapp med denna blogg innan vi skulle åka vidare. Efter sedvanlig långsam passkontroll på båda sidorna gränsen/floden kunde vi åka in i Thailand och till järnvägsstationen i Nong Khai. Vi åt en tidigt middag och bordade oss sedan på nattåget mot Bangkok. Nu sitter jag vid fönstret i den öppna vagnen och skriver. Månen som är så gott som full (egentligen först om 15 timmar) följer oss utanför rutan. De har börjat bädda och jag lär sova gott i natt. I morgon vaknar jag i Bangkok.
När vi hade kommit tillbaka till hotellet duschade vi snabbt och gick sedan till en bar vid floden för att se solnedgången som förstås var vacker. (Vad annars??) Senare gick Niklas, Carina, Pär och jag för att äta på en restaurang som rekommenderades av Lonley Planet, men den hittade vi inte. Vi satte oss i stället på ”första bästa” och jag fick jättegoda vårrullar. Eftersom jag var lite kass i magen orkade jag dock inte äta mer än hälften, men Niklas åt resten och han sa att det var de godaste vårrullarna han ätit på hela resan - och det vill inte säga lite kan jag säga, för han har ätit många!
Dagen efter var det lördag och det var igår när jag skriver detta. Fast det känns som en evighet. Jag vet inte om det går att förstå om man inte varit med om det, men när man gör så många olika saker och har så många upplevelser på så kort tid som på en sådan här resa, är det som om tiden sväller. Det man gjorde igår kan kännas som en vecka sedan och det som hände för en vecka sedan kan kännas som ett tidigare liv.
I alla fall så åkte vi vidare från Viang Veng till Vientiane i går morse. Det har jag ju redan skrivit om i förra inlägget, så det ordar jag inte mer om nu. Inte mer än att på vägen stannade vi till i en by som ligger vid en väldigt fiskrik sjö, så där har byborna en speciell fiskmarknad som vi stannade vid en liten stund och tittade på. En sak som det fanns massor av var torkad småfisk. De var verkligen jättesmå, bara tre-fyra centimeter långa och låg i högar på flätade fat. Kan inte påstå att jag blev sugen.
Jo, jag skrev ju som sagt om Ventiane i förra inlägget. Idag på förmiddagen använde jag tiden till att komma i kapp med denna blogg innan vi skulle åka vidare. Efter sedvanlig långsam passkontroll på båda sidorna gränsen/floden kunde vi åka in i Thailand och till järnvägsstationen i Nong Khai. Vi åt en tidigt middag och bordade oss sedan på nattåget mot Bangkok. Nu sitter jag vid fönstret i den öppna vagnen och skriver. Månen som är så gott som full (egentligen först om 15 timmar) följer oss utanför rutan. De har börjat bädda och jag lär sova gott i natt. I morgon vaknar jag i Bangkok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar