Jag är på hemväg. Sitter på flygplatsen i Doha. Det är mitt i natten och fullt med folk som ska med olika flyg till jordens alla (så kallade) hörn. Texten i detta inlägg handlar om Bagan som vi var i för några dagar sedan. En synnerligen intressant plats.

 

 

BAGAN – EN AV JORDENS MEST FASCINERANDE PLATSER                                 

Innan jag började planera att åka på denna resa visste jag inte vad Bagan var. Nu vet jag - och jag är full av fascination!

Bagan är ett område som ligger vid Ayeyarwaddyfloden i Myanmar. Det var här buddhismen växte fram. Här fanns sedan tidigare något hinduiskt tempel och många olika stammar som oftast krigade mot varandra. Den mäktigaste stamhövdingen lyckades besegra de andra och utropade sig till kung av Bagan.  För att ena och hålla samman sitt rike blev han buddhist och beslutade att hela landet skulle vara det. Det gick ju till så på den tiden. Buddhismen var ung och det fanns ännu inget centrum för den. Kungen lät bygga ett tempel och sedan flera och sedan många och kallade området ”Kungariket Bagan, pagodernas land”. Bagan blev den första buddhistiska vallfärdsorten. Det kan vara intressant att veta att det redan då fanns kritiker som hävdade att sådana här tempel inte har något med buddhismen att göra. Detta brydde sig dock inte kungen eller hans efterföljare om. I stället fortsatte de att bygga tempel och pagoder och uppmanade varje familj att ha en egen pagod. När Bagan var som störst fanns här 20000 pagoder och tempel. Idag finns cirka 3000 och många ruiner kvar. Några av dem har aldrig förstörts, andra har man börjat renovera. Området längs floden där de flesta finns är ungefär en mil långt och kanske en kilometer brett. En del tempel är så vackra så det är osannolikt. Andra är inte lika vackra eller till och med fula, men inte desto mindre är de fantastiska byggnadshantverk.
 

 

 

 

 

Helheten är det som förbluffar och fascinerar mest. Det är också så härligt att se att det finns ett vardagsliv bland alla dessa fantastiska och urgamla byggnadsverk. Människor bor och arbetar bland dem, barnen växer upp med dem inpå knutarna. Bäst av allt är att de har förstått värdet av dem. Jag pratade med en man vid ett av templen idag. Han berättade att han bor i byn intill och att de är sju stycken som tar hand om just det templet. De turas om att vara där från soluppgång till solnedgång. De berättar för besökare om templet och visar dess hemligheter. De skyddar templet från stöld av stenar och figurer, något som har varit ett stort problem genom tiderna. Och de hoppas förstås på att få sälja något av sina konstverk och hantverk eller kanske få lite dricks för som vänlighet och hjälpsamhet.

Det finns några olika sätt att ta sig runt bland templen när man ska besöka dem. Taxi och tuctuc är inte så praktiskt eftersom det är smala och sandiga vägar fram till flera av dem. Häst och vagn är däremot vanligt. Kusken kör runt till de tempel man vill besöka (eller till de vanligaste om man ber om det). Han berättar lite om templen och väntar utanför medan man besöker dem. Ulla och Ola valde att åka med en sådan igår, och de var jättenöjda. Kerstin och jag hyrde cyklar och åkte runt på egen hand. Det var lätt att hitta och vi frågade oss fram när vi var osäkra. Vi var också jättenöjda. Idag hyrde vi alla fyra var sin elmoped, något som också är väldigt vanligt här. Tyst och miljövänligt tar man sig lätt fram och hinner långt på en dag.

Man måste uppleva detta för att fatta hur häftigt det är. Varken ord eller bilder kan ge det rättvisa. Dessutom är alla människor så vänliga och hjälpsamma. De är intresserade av var vi kommer ifrån och glada över att vi är här. Självklart vill de tjäna en hacka på oss, men deras vänlighet är djupare än så. Kanske beror det på att turismen ännu inte dominerar. Åh, vad jag önskar att den inte heller skulle komma att göra det. Men förändringen sker snabbt. Buddhismen blir allt mer västerländsk, även här i dess vagga.

I förmiddags var det förresten en procession som passerade utanför hotellet. Någon sa att det var del i en välkomstceremoni för blivande unga munkar. I samband med den ska de raka av sig håret. Förmodligen stämmer det, eftersom den som berättade det kommer härifrån, men inte desto mindre var det mest tjejer i processionen. De var klädda i fantastiskt vackra och färgglada kläder och bar blommor och andra gåvor som antagligen skulle offras till Buddha (fast pengarna går nog till munkarna). Det var också sångare och musiker med i processionen och barn i fantastiska dräkter som satt på hästar som leddes av vuxna män. Det var ett märkligt skådespel för oss svenskar.

 

 

 

 

I kväll har jag varit på en föreställning som heter Dandaree. Den framfördes på baksidan av ett ganska nytt museum och kulturhus. Att det är nytt betyder inte att det ser ut ”som vanligt” utan det är ett fantastiskt hus i typisk burmesisk stil, det vill säga med en massa guldfärgade utsmyckningar och tak i flera ”våningar”. Ovanför scenen fanns det plats för rörliga bilder. Föreställningen var en berättelse om Bagans tidiga historia. Den framfördes huvudsakligen som traditionella danser och akrobatik, men också med berättande, skådespeleri, musik, ljus, bild och humor. Alla hade vackra, färggranna dräkter och jag vet att jag använder ordet fantastiskt väldigt mycket, men det var verkligen det. Helt fantastiskt!

Mount Popa
Nu när jag fortsätter att skriva har det blivit torsdag och vi har varit till Mt. Popa. Det är en 1500 möh gammal vulkan som ligger några mil härifrån. Vid berget finns en märklig klippa. Den är hög och oval med rakt stupande bergväggar. Längs bergväggen har man byggt en trappa med 777 steg. På toppen har det förr varit ett munkkloster, nu är det ”bara” några pagoder och buddhaaltare där uppe. Utsikten är dock oförändrat vidsträckt och vacker.

Vi åkte dit och gick alla trappstegen upp. Jag får väl erkänna att det inte alls var så jobbigt som jag hade föreställt mig. På en resebyrå hade de sagt att det tar 30-40 minuter att gå upp. Jag tänkte mig en smal trapp med små men höga steg uthuggna i berget, nedslitna och halkiga, kanske helt utan räcke eller bara ett rep, med berget stupande rakt ner. Så var det inte. Det var nya fina trappsteg med ”västerländsk” höjd och bredd och flera avsatser på vägen upp.

Efter drygt 180 trappsteg var man tvungen att ta av sig skorna, som i andra tempel och pagoder (och en del andra hus) men det var inga svårigheter att gå upp ändå. Det tog bara 13 minuter för mig och då hade jag inte gått särskilt snabbt utan i behagligt tempo. Att det var häftigt att vara däruppe behöver jag väl inte påpeka.





Palmodlingar
På vägen dit och tillbaka åkte vi igenom ett vackert landskap, bland annat med stora palmodlingar. Vi stannade vid en palmfarm där vi fick se hur de tar till vara det palmen har att ge. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad just denna palmart den heter på engelska, men jag ska försöka ta reda på det när jag kommer hem. Det är i alla fall en hög palm med bladverket högst upp som kokospalm. Nöten är också lik en kokosnöt, men mindre, typ en knapp decimeter bred. Den har ytterligare en frukt som är långsmal, fast det kanske egentligen är en blomma, men palmbönderna kallade den frukt. De kallar de båda frukterna hona och hane. Båda innehåller en söt saft som rinner ut när man delar den. Av saften tillverkar de socker och brännvin. Av sockret gör de bland annat godis genom att blanda det med olika frukter som kokos, citrusfrukter och plommon. Palmbladen använder de till en mängd olika saker. De flätar den till olika bruksföremål och prydnadssaker ungefär som man flätar näver. Jag köpte tre fina flätade palmbladsfåglar.

Av nöten gör de även olja. För att pressa ut oljan lägger de nötbitar i en rund behållare. I den har de en lång stör. Den snurrar runt och pressar ut oljan, genom att en tjur går runt runt och driver stören. Jag ska visa med en bild när det funkar att lägga ut bilder. Det var intressant att se. Även i Sverige användes den metoden förr till vissa saker.  

Lite regn
När vi kom tillbaka började det faktiskt regna. Statistiskt regnar det två dagar i januari. Vi satte oss på ett kafé och hade det ganska mysigt. I morgon går färden vidare till kusten vid Bengaliska viken. Vi ska avsluta resan med ett par dagar med sol och bad!