Ofattbart tragisk historia, nattåg och Lady Buddha

OFATTBART TRAGISK HISTORIA, NATTÅG OCH LADY BUDDHA

I söndags när vi åkte till Halong så stannade vi på vägen vid ett slags köpcentrum som drivs för att skapa sysselsättning, inkomst och bidrag till människor som har skador efter Amerikas nedsläpp (bombningar) av “Agent Orange”. Det var kodnamnet på det mycket giftiga avlövningsämne som USA framställde under kriget för cirka 40 år sedan. Meningen med besprutningen från luften var att löven på träden skulle falla av så att de skulle se soldater och människor som gömde sig i skogarna. Det fungerade inte bara över förväntan, det skadade också människorna och påverkade arvsmassan. Flera miljoner vietnameser har påverkats av giftet, mer än 400 000 har dött av det och mer än 500 000 barn har fötts med missbildningar på grund av det. Än idag föds barn med olika handikapp som en följd av det förfärliga övergreppet på befolkningen. En del av dessa jobbar på sådana “köpcentrum” som det vi stannade vid. Där håller de på med olika hantverk och tillverkar saker som säljs till turister och andra som stannar till. De säljer också kläder, godis och mycket annat, och har enkel försäljning av mat och fika. Sidenbroderade tavlor är ett vanligt hantverk här och flera av ungdomarna satt och sydde sådana. Väldigt vackra.

 

I måndags innan vi åkte tillbaka till Hanoi från Halong Bay åt vi lunch på en restaurang där det samtidigt pågick ett bröllop. Vår guide hade ordnat så att vi skulle få sitta i ett rum intill bröllopsgästerna och äta samma mat. Dörren mellan rumen var öppen och vi fick komma in och prata med folk och fota brudparet. Det var roligt att få vara med om.

 
Måndag kväll hade några av oss köpt biljett till dockteater i Hanoi. Det är en gammal vietnamesisk tradition som kom till för att risbönderna på landsbygden ville roa sig när de var lediga. De gjorde dockor som rörde sig på vattnet på risfälten och som de styrde mekaniskt med “käppar” under vattnet, ungefär som omvända marionetter. Idag visas detta som korta teaterföreställningar, med levande musik och tal. Figurerna är hämtade ur vardagsliv och mytologi. Det är risbönder, fiskar och grodor, drakar, fågel phoenix och heliga sköldpaddor. Kul och annorlunda.

I tisdags morse steg jag och några andra upp tidigt och gick till parken vid sjön i centrala Hanoi för att se om det verkligen är sant att befolkningen är där tidigt och tränar. Och det var det! Överallt stod det grupper och enskilda som tränade väckte kroppen med nyttiga rörelser. Det var allt från de traditionella tai chi och qi gong, till västerländsk jazzdans- och step up-liknande eller ren styrketräning med och utan redskap. Sedan verkade många ta sig en snabb promenad runt sjön, innan dagens övriga sysslor började. Plötsligt är man inte längre förvånad över att alla verkar så mjuka och spänstiga.









Nu när jag skriver är det onsdag morgon och vi sitter på tåget. Igår kväll åkte vi från Hanoi och inkvarterade oss i sovvagnar. Jämfört med svenska tåg så känns de ungefär som jag föreställer mig 20-30-talen. Rena är de inte, men inte jätteskitiga heller. Det finns toaletter och toapapper. Vi har lakan, täcken och kuddar. I varje vagn finns en konduktör som sitter på en liten plaststol när hon eller han inte passer upp oss. De har en liten skrubb i varje vagn där en del konduktörer kröp ihop under natten. Konduktören i vår vagn la en madrass mellan en solstol och sin lilla plaststol och sov på den. Jag vaknade ungefär kvart över 6 och gick på toa. Sedan ställde jag mig i korridoren och tittade ut på landskapet. Halv 7 steg konduktörerna upp och en liten stund senare kom de med en vagn och sålde nudelsoppa och sedan kaffe och te. Där folk sov tittade de bara in i kupéerna men i korridoren ropade de ut sitt ärende. En del kan ju fortsätta sova ändå (till min stora förvåning) men när de strax efter det satte igång musik på hög volym var de inte många.

Vi åker genom ett grönt och bördigt landskap. Många risfält, fruktträd, regnskogsliknande lågträdvegetation, högre löv- och pinjeträd. Till och med kalhyggen har jag sett. Mellan åkrarna och risfälten ligger små hus och byar. Det har regnat mycket sista tiden och är även en del översvämningar på sina ställen.

Vi ska snart stiga av i Da Nang och sedan fortsätta med buss till Hoi An.

Ja, så långt hann jag skriva i onsdags. Nu är det redan lördag. Utanför Da Nang byggde man för några år sedan en Lady Buddha i vit marmor. Hon är 67 meter hög och står en bit upp på en bergssluttning och välsignar världen genom att hålla ihop tummen och ringfingret på var hand. Det betyder att hon skänker lycka och glädje till alla. Vi åkte dit och tittade på platsen som är mycket vacker och fridfull. Lady Buddha är omgiven av en park med bonsaiträd, vackra pagoder, ett tempel och en massa buddhastatyer i olika utformning. Det var fantastiskt att sakta promenera där och njuta av stillheten och skönheten. Kunde dock inte låta bli att fundera lite på om detta skall kallas buddhismsocialism eller socialismbuddhism… I detta enpartiland äger ju partiet och staten det mesta (det vill säga utom det som koreaner, kineser och japaner har investerat i… ) och det lär inte vara någon annan som har byggt Ladyn. Nåja, stilfullt och stillfullt var det I alla fall.



(Det vita bakom Ladyn är dimma. Berget bakom är högt, det såg jag senare på håll.)

 

Sedan åkte vi vidare hit till Hoi An. Det är en liten trevlig stad som ligger några kilometer från havet och den fyra mil långa sandstranden som denna kustremsa består av. Men det skriver jag om i nästa inlägg.