HOI AN, EN LITEN SPECIELL STAD
Förra veckan var vi i några dagar i Hoi An. Här kommer ett sent inlägg därifrån. Det har strulat massor med både text och bilder och nu orkar jag inte försöka fixa det längre. Så ta det som det är.
I onsdags eftermiddag när vi kom fram till Hoi An och hade installerat oss på hotellet gick vi runt lite i staden innan vi satte oss på en restaurang och åt. Hoi An är en liten stad med små gator och hus och många tempel. I de äldsta kvarteren är husen särskilt fina och hela den gamla staden är ett världsarv.
Hoi An ligger vid deltat i en flod som rinner ut i havet några kilometer österut. Delar av staden ligger också på ett par av öarna i deltat.
Hoi An är betydligt lugnare än Hanoi, men även här är det ett vimlande folkliv. Här finns också många små butiker och mycket gatuförsäljning. Konkurrensen är förstås hård och försäljarna är väldigt måna om att man ska titta på just deras grejer, eller rättare sagt så är de väl så påträngande. Mycket av det som säljs är fina saker, inte sällan tillverkade i staden. När man vek av från affärsgatorna och kom in på de mindre gränderna såg man ibland var olika saker tillverkades. I trånga lokaler, ofta med dålig luft och i dålig arbetsställning masstillverkas produkterna för hand med enkla verktyg. Det är lampor, smycken, vackra kort, skålar och miljoner andra saker.
Två saker som är utmärkande för Hoi An är syateljéer och spa. De finns överallt och man kan för en billig penning få kläder uppsydda i alla modeller och kvaliteter, eller få olika slags massage och andra behandlingar. Jag pratade med en sömmerska om att eventuellt låta sy några shorts, men skippade det. Däremot tog jag massage två gånger. Jag valde vietnamesisk massage med varma stenar. Det var den bästa massage jag någonsin fått.
Stranden
Längs den här kustremsan går en fin sandstrand som är fyra mil lång. Vi hade förstås förhoppningar om lite sol och bad, och det blev det också. Lite, alltså. Vädret var inte riktigt på vår sida, prognoserna sa regn i två veckor. Torsdagen skulle dock vara minst regnig, så de flesta av oss bestämde oss för att åka till stranden då. Eller åka och åka... några tog taxi, några hyrde cyklar och Carina och jag bestämde oss för att gå. De sa att det var sex kilometer, men jag tror att det var kortare. I och för sig så gick vi inte stora vägen utan letade oss fram längs trevligare promenadstråk, på smala sandiga gator i utkanten av staden och längs risfälten och andra odlingar. Vi mötte trevliga människor, grisar, höns, kor och hundar, såg fiskare i sina långa smala båtar som de står och ror och herdar med sina får. Det tog oss nästan en och en halv timme att gå den korta biten och solen sken på oss nästan hela tiden.
My Son
Några mil från Hoi An ligger ruinerna efter en gammal hinduisk tempelstad. Det heter My Son och byggdes mellan 300-talet och 1100-talen av Champafolket som härskade i regionen ända fram till 1800-talet. Templen var magnifika på sin tid, och över 70 stycken, men de har blivit mycket förstörda av plundring och av att FNL använde dem som bas under Vietnamkriget, men framför allt av att de bombades av amerikanerna.
Vi åkte dit med en guidad tur i fredags och det var riktigt intressant. Bussresan dit genom det vietnamesiska landskapet gillade jag också. På vägen tillbaka åkte vi den sista biten med båt på floden. Vi gick i land på en av öarna i deltat. På den ön finns en gammal finsnickeritradition som lever än idag. På olika ställen satt unga pojkar och gjorde fantastiskt fina föremål i vackra träslag.
”Day off”
Igår, som var lördag, hade jag kunnat följa med Ulla, Kerstin och Niklas till Hue som förr varit huvudstad i landet. Där finns också en gammal stad som är världsarv och de hade en jättebra dag. De hade också ätit en väldigt god lunch på ett litet ställe som deras chaufför kände till.
I stället för att åka med dit valde jag att ta mig en lugn dag för mig själv. Man behöver det ibland på sådana här resor. Fast jag tog bara förmiddagen till det, sedan gick jag och Karina tillsammans i gamla staden.
Det var ju också fullmåne. Den gick upp klockan 18 i öster, det visste jag. Jag hoppades på molnfritt och tänkte i så fall åka till stranden och se den komma upp ur havet. Nu blev det inte så, molnfritt alltså, men när vi gick ut för att äta vid halv nio-tiden blev det en kort stund en öppning i molntäcket framför den.
Nu när jag skriver detta sitter/ligger jag i en nattbuss på väg till Saigon eller Ho Chi Minh City som staden heter numer. Sätena är bakåtlutade så man halvligger även när man har det mest upprätta läget, och ligger nästan plant i nedfällt läge. Nu är det mörkt men i morgon ska jag fota.
Och här kommer de:
Förra veckan var vi i några dagar i Hoi An. Här kommer ett sent inlägg därifrån. Det har strulat massor med både text och bilder och nu orkar jag inte försöka fixa det längre. Så ta det som det är.
I onsdags eftermiddag när vi kom fram till Hoi An och hade installerat oss på hotellet gick vi runt lite i staden innan vi satte oss på en restaurang och åt. Hoi An är en liten stad med små gator och hus och många tempel. I de äldsta kvarteren är husen särskilt fina och hela den gamla staden är ett världsarv.
Hoi An ligger vid deltat i en flod som rinner ut i havet några kilometer österut. Delar av staden ligger också på ett par av öarna i deltat.
Hoi An är betydligt lugnare än Hanoi, men även här är det ett vimlande folkliv. Här finns också många små butiker och mycket gatuförsäljning. Konkurrensen är förstås hård och försäljarna är väldigt måna om att man ska titta på just deras grejer, eller rättare sagt så är de väl så påträngande. Mycket av det som säljs är fina saker, inte sällan tillverkade i staden. När man vek av från affärsgatorna och kom in på de mindre gränderna såg man ibland var olika saker tillverkades. I trånga lokaler, ofta med dålig luft och i dålig arbetsställning masstillverkas produkterna för hand med enkla verktyg. Det är lampor, smycken, vackra kort, skålar och miljoner andra saker.
Två saker som är utmärkande för Hoi An är syateljéer och spa. De finns överallt och man kan för en billig penning få kläder uppsydda i alla modeller och kvaliteter, eller få olika slags massage och andra behandlingar. Jag pratade med en sömmerska om att eventuellt låta sy några shorts, men skippade det. Däremot tog jag massage två gånger. Jag valde vietnamesisk massage med varma stenar. Det var den bästa massage jag någonsin fått.
Stranden
Längs den här kustremsan går en fin sandstrand som är fyra mil lång. Vi hade förstås förhoppningar om lite sol och bad, och det blev det också. Lite, alltså. Vädret var inte riktigt på vår sida, prognoserna sa regn i två veckor. Torsdagen skulle dock vara minst regnig, så de flesta av oss bestämde oss för att åka till stranden då. Eller åka och åka... några tog taxi, några hyrde cyklar och Carina och jag bestämde oss för att gå. De sa att det var sex kilometer, men jag tror att det var kortare. I och för sig så gick vi inte stora vägen utan letade oss fram längs trevligare promenadstråk, på smala sandiga gator i utkanten av staden och längs risfälten och andra odlingar. Vi mötte trevliga människor, grisar, höns, kor och hundar, såg fiskare i sina långa smala båtar som de står och ror och herdar med sina får. Det tog oss nästan en och en halv timme att gå den korta biten och solen sken på oss nästan hela tiden.
Jag
bokade massage på kvällen innan middagen, och skulle bli hämtad på hotellet.
Med bil, trodde jag, men nej så blev det inte; en ung tjej kom och hämtade mig
på sin motorcykel. ”Jag är inte rädd” tänkte jag när jag med upplevt dödsförakt
satte mig bakom henne och vi körde genom stan. Jag överlevde.
My Son
Några mil från Hoi An ligger ruinerna efter en gammal hinduisk tempelstad. Det heter My Son och byggdes mellan 300-talet och 1100-talen av Champafolket som härskade i regionen ända fram till 1800-talet. Templen var magnifika på sin tid, och över 70 stycken, men de har blivit mycket förstörda av plundring och av att FNL använde dem som bas under Vietnamkriget, men framför allt av att de bombades av amerikanerna.
Vi åkte dit med en guidad tur i fredags och det var riktigt intressant. Bussresan dit genom det vietnamesiska landskapet gillade jag också. På vägen tillbaka åkte vi den sista biten med båt på floden. Vi gick i land på en av öarna i deltat. På den ön finns en gammal finsnickeritradition som lever än idag. På olika ställen satt unga pojkar och gjorde fantastiskt fina föremål i vackra träslag.
”Day off”
Igår, som var lördag, hade jag kunnat följa med Ulla, Kerstin och Niklas till Hue som förr varit huvudstad i landet. Där finns också en gammal stad som är världsarv och de hade en jättebra dag. De hade också ätit en väldigt god lunch på ett litet ställe som deras chaufför kände till.
I stället för att åka med dit valde jag att ta mig en lugn dag för mig själv. Man behöver det ibland på sådana här resor. Fast jag tog bara förmiddagen till det, sedan gick jag och Karina tillsammans i gamla staden.
Det var ju också fullmåne. Den gick upp klockan 18 i öster, det visste jag. Jag hoppades på molnfritt och tänkte i så fall åka till stranden och se den komma upp ur havet. Nu blev det inte så, molnfritt alltså, men när vi gick ut för att äta vid halv nio-tiden blev det en kort stund en öppning i molntäcket framför den.
Nu när jag skriver detta sitter/ligger jag i en nattbuss på väg till Saigon eller Ho Chi Minh City som staden heter numer. Sätena är bakåtlutade så man halvligger även när man har det mest upprätta läget, och ligger nästan plant i nedfällt läge. Nu är det mörkt men i morgon ska jag fota.
Och här kommer de:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar