TVÅ DAGAR PÅ MEKONGFLODEN

TVÅ DAGAR PÅ MEKONGFLODEN

I lördags morse åkte vi vidare från Chiang Rai till en liten stad som heter Chiang Khong. Den ligger vid Mekongfloden och där skulle vi sova en natt innan vi gick ombord på en flodbåt för en tvådagarstur på floden.

Chiang Khong visade sig vara en liten trevlig stad och eftersom vi kom dit redan vid lunchtid hann vi utforska den. Carina och jag började med att bada i stadens enda pool som hörde till vårt hotells systerhotell. Vattnet var ganska kallt eftersom det är runt tio grader på nätterna här nu och solen inte hade hunnit värma upp det så mycket. Svårt att säga hur kallt det var, men vi gissade på 17.

Det var i alla fall skönt och svalkande och sedan slappade vi i solen ett tag, innan vi drack kaffe på ett litet kafé. Tillsammans med Niklas tog vi sedan en tuctuc till bron som går över floden till Laos. Det var inget märkvärdigt med den bron, men det var en fin färd genom landsbygden och vid bron var det lite folk som sålde mat, tyger och annat. De väntade på att det skulle komma mycket folk på kvällen för att hålla risskördefest. Vi tackade nej till att äta eftersom vi inte var hungriga, men smakade på riswhiskyn som de bjöd på. Den var söt och god, även om den inte påminde så mycket om whisky.

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i staden tog vi en promenad och kollade in templen, gick längs stranden och åt lite, innan vi avslutade med vin på balkongen. Hotellets balkonger vette mot öster och floden och nästa morgon var det ett fantastiskt ljus över bergen i Laos som speglade sig i Mekongflodens strömmande vatten.





Klockan åtta gick färden mot passkontrollerna på båda sidan bron. Det tog sin lilla tid att komma ut ur Thailand och in i Laos, och sedan åkte vi i tuctuc större modell till båten som låg en bra bit uppströms.

Nu har vi åkt i snart sex timmar på floden. Den kantas av gröna kullar och en del högre berg. Här och där ser vi fiskare och barn som badar. Ovanför dem bland träden ligger små hyddor på pålar.

Om en stund ska vi gå i land och övernatta på ett ställe som heter Pak Beng och i morgon fortsätter färden nerströms Mekongfloden.

Måndag
Pak Beng visade sig vara en liten speciell by. En enda väg gick upp för berget från floden. Längs vägen låg restauranger och små hotell. De tvådagars båtresorna stannar där över natten, och det har naturligtvis gjort sitt för befolkningens försörjning. Samtidigt har de behållit sin traditionella livsstil. Jag tog en promenad genom byn när vi kom fram, och jag har aldrig sett så mycket bråte i hela mitt liv, som i en del av butikerna där. I en enda röra låg allt möjligt till salu. Oavsett om skylten utanför sa att det var en mobilaffär eller något helt annat.






Byn har också behållit sin traditionella marknad där de säljer och köper allt de behöver till matlagning. Det är massor av grönsaker, men också mycket annat som känns mindre vant för oss, som grillade småfåglar, råttor och grodor eller färsk lever, grishuvuden och levande fåglar och fiskar.

Det var roligt att gå runt och titta. Vi gjorde det på morgonen innan vi åkte vidare. Marknaden börjar nämligen redan när solen går upp, så det hann vi trots att vi skulle samlas vid båten redan klockan sju.

 

 

 

 

Landskapet längs Mekongfloden i Laos är bergigt, grönt och vackert. Här och var längs stranden ligger de smala båtarna som befolkningen använder till fiske och för att åka själva i. När man ser dem vet man att det ligger bostäder en bit upp i skogen. Vi stannade också och besökte en by där det bor 40 familjer. Deras främsta levebröd är risodling. De har även den del djur som getter, höns och smågrisar som gick fritt omkring. De flesta husen är enkla hyddor av bambu, byggda på pålar, men en del hus var också byggda av trä. Barnen går i sex år i byns skola.

 

 

 

Vi stannade också vid en stor grotta som fungerar som förvaring för små buddhastatyer som inte längre används. Man slänger nämligen inte en buddha, utan ställer den i en sådan grotta om man inte ska ha kvar den. I denna grotta finns 4000 buddhor.

 

 

Det sista stoppet vi gjorde var i en by som kallas whiskybyn. Fast där besökte vi inte själva byn utan den marknad som de har ställt i ordning för turisterna som kommer med båtar längs floden. Vi fick se hur de destillerar brännvin av ris. Att de sedan kallar det whisky är en annan historia (som vi inte fick höra). Det var inte gott, kan jag säga. De tillverkar också vackra sjalar och andra vävda saker, samt en del broderier. Jag köpte en fantastiskt vacker broderad duk.

Vid fyra-tiden kom vi fram till Lubang Prabang. Vi tog en promenad genom staden som inte är särskilt stor, men inte heller jätteliten, och åt vid floden. Sedan tittade vi lite på marknaden innan vi gick hem till hotellet.