GOTT NYTT ÅR!
Jag sitter på ett kafé i Luang Prabang, Laos tidigare huvudstad, numer världsarv, och skriver. Det är nyårsaftons förmiddag och egentligen kanske jag borde sammanfatta året som gått, men nu blir det i stället en annan tillbakablick, nämligen vad vi gjorde under julhelgen i Chiang Rai i norra Thailand. Det är flera dagar sedan jag skrev inlägget men vi har haft obefintliga eller urusla wifin sedan dess, så bättre sent än aldrig är dagens tema.
En halvtimma senare: Nu har jag försökt ladda upp en bild sedan jag skrev de förra raderna. Ger upp nu, så det blir bara text även denna gång. Ska lägga till bilder när det funkar bättre.
Innan jag skriver vidare vill jag önska dig som läser en trevlig nyårshelg och ett bra 2015 som i stort blir som du önskar. Eller lite bättre!
Jag sitter på ett kafé i Luang Prabang, Laos tidigare huvudstad, numer världsarv, och skriver. Det är nyårsaftons förmiddag och egentligen kanske jag borde sammanfatta året som gått, men nu blir det i stället en annan tillbakablick, nämligen vad vi gjorde under julhelgen i Chiang Rai i norra Thailand. Det är flera dagar sedan jag skrev inlägget men vi har haft obefintliga eller urusla wifin sedan dess, så bättre sent än aldrig är dagens tema.
En halvtimma senare: Nu har jag försökt ladda upp en bild sedan jag skrev de förra raderna. Ger upp nu, så det blir bara text även denna gång. Ska lägga till bilder när det funkar bättre.
Innan jag skriver vidare vill jag önska dig som läser en trevlig nyårshelg och ett bra 2015 som i stort blir som du önskar. Eller lite bättre!
NORRA THAILAND
När vi steg av tåget i Chiang Mai på julaftons morgon, väntade en ny, fin, bekväm volvobuss på oss vid stationen. Vi åkte direkt till Chiang Rai som är huvudort i Thailands nordligaste distrikt som också heter Chiang Rai. Många tänker på långa vita stränder och paradisöar när de tänker på Thailand, och det stämmer – på en mycket liten del av landets yta. Här i norr är det i stället höga fjäll, djupa djungler, stora bördiga odlingsmarker och ett behagligt klimat, det vill säga ungefär som en svensk sommar så här på vintern.
Vi kom fram till Chiang Rai mitt på dagen. Några tog på en gång en promenad genom staden, tittade på något tempel och gick till floden. Jag nöjde mig med att ta en våffla med glass och kaffe på ett trevligt kafé, efter att jag hade mejlat några julhälsningar. Sedan vilade jag lite och duschade innan vi skulle träffas för lite julmys. Det bestod av glögg och skumtumtar och var jättegott.
Sedan gick vi allesammans till nattmarknaden där de förstås säljer allsköns prylar men man också kan äta. På ett stort torg är det fullt med bord och stolar och längs sidorna står matstånden på rad. Jag åt grillspett med kyckling och nötkött och ett par friterade räkor. Andra åt diverse risrätter, skaldjur, fisk, frukt eller grönsaker. Det var grillat, friterat, ångkokt eller rått. En massa gott! Sedan avslutade vi julaftonskvällen med en kort promenad innan vi gick till hotellet.
Norrut
Nästa morgon åkte de flesta av oss i väg på olika utflykter i området, arrangerade med guide eller på egen hand. Jag och sex andra hade valt en tur norrut med besök i en bergsby, Thailands nordligaste punkt och ”gyllene triangeln” det vill säga det området där Thailand, Laos och Burma möts. Men först åkte vi till två smått absurda ställen; White Temple och Black House. Båda är moderna byggnader, byggda av två konstnärer. Den ene föddes på 1940-talet i en liten by utanför Chiang Rai. När han var sju fick han börja valla familjens vattenbufflar, men hans mamma förstod att han hade en konstnärlig begåvning och lät honom så småningom börja i en konstskola i Bangkok. Han fick senare studera konst i Tyskland och kom också till England där han dekorerade ett buddhistiskt tempel. Dit kom även Thailands kung. Han undrade vem som hade målat det vackra templet och när han kom hem kontaktade han konstnären, som då hade flyttat tillbaka till Chiang Rai. Konstnären fick i uppdrag att måla kungens tempel och sedan blev han förstås känd och rik. Så småningom ville han ge något tillbaka till kungen som tack för hjälpen att bli känd, och bestämde sig för att bygga ett tempel till honom. 1997 började han bygga Vita Templet utanför Chiang Rai, och det är något alldeles speciellt. Modern buddhistisk arkitektur och konst. Det är ytterst spejsat för en västerlänning. Fullt med detaljer som man inte förväntar sig. Dessutom väldigt, väldigt vackert.
Det fanns också en annan framgångsrik konstnär i trakten. Han ville inte vara sämre så han byggde Svarta Huset. Det är inte ett hus utan flera svarta hus i olika storlekar, i sydostasiatisk stil och med vackra trädekorationer. Denne konstnär reste mycket och samlade på sig allehanda saker på sina resor. Massor med allehanda saker alltså. Dessa grejer finns utställda i husen. Han var särskilt förtjust i djur så det är skinn från krokodiler och ormar, olika slags horn och ett elefantskelett. Bland annat. Där finns också några levande djur; en stor boa och en uv bland annat. Det fanns också fantastiska möbler som jag antar att han själv hade byggt och som sagt många föremål av olika slag. Det var roligt att gå omkring där och titta.
Efter det åkte vi upp i bergen. I en by firade man att risskörden var över för denna gång. På skolgården samlades byborna i sina finaste kläder och åt ris. Sedan skulle de dansa och festa hela kvällen.
Vi åkte vidare, längre upp i bergen. Thailands högsta berg är 2656 meter över havet (enligt vår guide, jag har inte kollat om det stämmer). Vi var som högst på drygt 1200 meter. Det var grönt och bördigt och väldigt vackert. I detta område bosatte sig många kineser som flydde från kommunismen i sitt hemland efter andra världskriget. Thailand tog emot dem och deras barn och barnbarn bor i den så kallade ”kinesbyn” tillsammans med människor från akha-stammen som är en av de största bergsfolkstammarna i Thailand. I byn gick vi runt på en riktigt trevlig marknad där de sålde vackra hantverk, delikatesser som sikadalarver (hm) och en massa annat gott.
Sedan åkte vi och tittade på teplantager, som det finns väldigt gott om här uppe. Thailands bästa kaffe anses också komma från dessa trakter, fast det växer på lägre höjd.
Efter det körde vi till Thailands nordligaste punkt där det går en bro över Mekongfloden till Burma, och efter det åkte vi till området som kallas den gyllene triangeln och tittade ut över floden där Thailand, Burma och Laos möts i ett ”treriksröse”. I detta område producerades förr en stor del av världens opium, men sedan det förbjöds och bönderna fick bidrag för att börja producera annat, finns nästan ingen opiumproduktion längre. I alla fall ingen som ”syns” och inget som säljs, utan bara till ”husbehov” i byarna. Heroinrökning är en stark tradition hos de flesta stammar i denna del av världen, och de behoven/den traditionen försvinner ju inte i ett nafs.
Det finns två opiummuseer här. Det äldre beskriver produktionen och traditionen att framställa heroin. Det nya museet handlar om opiumkriget. Vi besökte det äldre.
Det var en intressant dag med många upplevelser och nya kunskaper. På kvällen gick Ulla, Gunvor och jag till en lite bättre restaurang och åt en god köttbit och drack ett gott vin. Det var ju faktiskt juldagen.
Blomsterfestival med mera
I norra Thailand ordnar man blomsterfestivaler ett par veckor runt nyår. Den 26:e startade en sådan i en park i Chiang Rai. Ulla och jag var där när de öppnade portarna klockan 16. Vi fick se fantastiska planteringar och blomsteruppsättningar.
Tidigare på dagen hade vi promenerat runt i staden och beundrat dess tempel och pagoder, strosat bland gatustånden där lokalbefolkningen handlar, suttit på kaféer och tittat på folk och varit på bergsstammarnas museum. En ganska lugn men bra dag med andra ord.
På kvällen gick vi tillsammans med ett lite större gäng för att beskåda ljus- och musikföreställningen vid klocktornet i staden. Det är ett högt klocktorn i guld. Mycket vackert. Tre gånger varje kväll belyses det i olika färger och musik ljuder från det. Det tar fem minuter och är jätteläckert.
Efter det gick vi och åt på nattmarknaden igen och sedan gick vi till parken med blomsterfestivalen för att se vad som hände där. Det var massor med folk och blommorna var lika vackra i det upplysta kvällsljuset.
En drink fick avsluta julhelgen.
När vi steg av tåget i Chiang Mai på julaftons morgon, väntade en ny, fin, bekväm volvobuss på oss vid stationen. Vi åkte direkt till Chiang Rai som är huvudort i Thailands nordligaste distrikt som också heter Chiang Rai. Många tänker på långa vita stränder och paradisöar när de tänker på Thailand, och det stämmer – på en mycket liten del av landets yta. Här i norr är det i stället höga fjäll, djupa djungler, stora bördiga odlingsmarker och ett behagligt klimat, det vill säga ungefär som en svensk sommar så här på vintern.
Vi kom fram till Chiang Rai mitt på dagen. Några tog på en gång en promenad genom staden, tittade på något tempel och gick till floden. Jag nöjde mig med att ta en våffla med glass och kaffe på ett trevligt kafé, efter att jag hade mejlat några julhälsningar. Sedan vilade jag lite och duschade innan vi skulle träffas för lite julmys. Det bestod av glögg och skumtumtar och var jättegott.
Sedan gick vi allesammans till nattmarknaden där de förstås säljer allsköns prylar men man också kan äta. På ett stort torg är det fullt med bord och stolar och längs sidorna står matstånden på rad. Jag åt grillspett med kyckling och nötkött och ett par friterade räkor. Andra åt diverse risrätter, skaldjur, fisk, frukt eller grönsaker. Det var grillat, friterat, ångkokt eller rått. En massa gott! Sedan avslutade vi julaftonskvällen med en kort promenad innan vi gick till hotellet.
Norrut
Nästa morgon åkte de flesta av oss i väg på olika utflykter i området, arrangerade med guide eller på egen hand. Jag och sex andra hade valt en tur norrut med besök i en bergsby, Thailands nordligaste punkt och ”gyllene triangeln” det vill säga det området där Thailand, Laos och Burma möts. Men först åkte vi till två smått absurda ställen; White Temple och Black House. Båda är moderna byggnader, byggda av två konstnärer. Den ene föddes på 1940-talet i en liten by utanför Chiang Rai. När han var sju fick han börja valla familjens vattenbufflar, men hans mamma förstod att han hade en konstnärlig begåvning och lät honom så småningom börja i en konstskola i Bangkok. Han fick senare studera konst i Tyskland och kom också till England där han dekorerade ett buddhistiskt tempel. Dit kom även Thailands kung. Han undrade vem som hade målat det vackra templet och när han kom hem kontaktade han konstnären, som då hade flyttat tillbaka till Chiang Rai. Konstnären fick i uppdrag att måla kungens tempel och sedan blev han förstås känd och rik. Så småningom ville han ge något tillbaka till kungen som tack för hjälpen att bli känd, och bestämde sig för att bygga ett tempel till honom. 1997 började han bygga Vita Templet utanför Chiang Rai, och det är något alldeles speciellt. Modern buddhistisk arkitektur och konst. Det är ytterst spejsat för en västerlänning. Fullt med detaljer som man inte förväntar sig. Dessutom väldigt, väldigt vackert.
Det fanns också en annan framgångsrik konstnär i trakten. Han ville inte vara sämre så han byggde Svarta Huset. Det är inte ett hus utan flera svarta hus i olika storlekar, i sydostasiatisk stil och med vackra trädekorationer. Denne konstnär reste mycket och samlade på sig allehanda saker på sina resor. Massor med allehanda saker alltså. Dessa grejer finns utställda i husen. Han var särskilt förtjust i djur så det är skinn från krokodiler och ormar, olika slags horn och ett elefantskelett. Bland annat. Där finns också några levande djur; en stor boa och en uv bland annat. Det fanns också fantastiska möbler som jag antar att han själv hade byggt och som sagt många föremål av olika slag. Det var roligt att gå omkring där och titta.
Efter det åkte vi upp i bergen. I en by firade man att risskörden var över för denna gång. På skolgården samlades byborna i sina finaste kläder och åt ris. Sedan skulle de dansa och festa hela kvällen.
Vi åkte vidare, längre upp i bergen. Thailands högsta berg är 2656 meter över havet (enligt vår guide, jag har inte kollat om det stämmer). Vi var som högst på drygt 1200 meter. Det var grönt och bördigt och väldigt vackert. I detta område bosatte sig många kineser som flydde från kommunismen i sitt hemland efter andra världskriget. Thailand tog emot dem och deras barn och barnbarn bor i den så kallade ”kinesbyn” tillsammans med människor från akha-stammen som är en av de största bergsfolkstammarna i Thailand. I byn gick vi runt på en riktigt trevlig marknad där de sålde vackra hantverk, delikatesser som sikadalarver (hm) och en massa annat gott.
Sedan åkte vi och tittade på teplantager, som det finns väldigt gott om här uppe. Thailands bästa kaffe anses också komma från dessa trakter, fast det växer på lägre höjd.
Efter det körde vi till Thailands nordligaste punkt där det går en bro över Mekongfloden till Burma, och efter det åkte vi till området som kallas den gyllene triangeln och tittade ut över floden där Thailand, Burma och Laos möts i ett ”treriksröse”. I detta område producerades förr en stor del av världens opium, men sedan det förbjöds och bönderna fick bidrag för att börja producera annat, finns nästan ingen opiumproduktion längre. I alla fall ingen som ”syns” och inget som säljs, utan bara till ”husbehov” i byarna. Heroinrökning är en stark tradition hos de flesta stammar i denna del av världen, och de behoven/den traditionen försvinner ju inte i ett nafs.
Det finns två opiummuseer här. Det äldre beskriver produktionen och traditionen att framställa heroin. Det nya museet handlar om opiumkriget. Vi besökte det äldre.
Det var en intressant dag med många upplevelser och nya kunskaper. På kvällen gick Ulla, Gunvor och jag till en lite bättre restaurang och åt en god köttbit och drack ett gott vin. Det var ju faktiskt juldagen.
Blomsterfestival med mera
I norra Thailand ordnar man blomsterfestivaler ett par veckor runt nyår. Den 26:e startade en sådan i en park i Chiang Rai. Ulla och jag var där när de öppnade portarna klockan 16. Vi fick se fantastiska planteringar och blomsteruppsättningar.
Tidigare på dagen hade vi promenerat runt i staden och beundrat dess tempel och pagoder, strosat bland gatustånden där lokalbefolkningen handlar, suttit på kaféer och tittat på folk och varit på bergsstammarnas museum. En ganska lugn men bra dag med andra ord.
På kvällen gick vi tillsammans med ett lite större gäng för att beskåda ljus- och musikföreställningen vid klocktornet i staden. Det är ett högt klocktorn i guld. Mycket vackert. Tre gånger varje kväll belyses det i olika färger och musik ljuder från det. Det tar fem minuter och är jätteläckert.
Efter det gick vi och åt på nattmarknaden igen och sedan gick vi till parken med blomsterfestivalen för att se vad som hände där. Det var massor med folk och blommorna var lika vackra i det upplysta kvällsljuset.
En drink fick avsluta julhelgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar